26-28 augusti 2010 – Äntligen på fartyget!

29 08 2010

Om man ska åka till världens ände, blir det naturligt med en lång transport.

Ursprungsplanen var att borda vårt fartyg, Spirit of Enderby, i Nome.

Konstigt nog får en oljeläcka i Mexikanska Golfen inverkan på vår resa.
Amerikanska myndigheter införde regler som gjorde att det inte var praktiskt

möjligt för vårt fartyg att angöra amerikansk hamn. Därför fick vår arrangör

jobba dag och natt med en alternativ lösning. Vi fick istället flyga med små
propellerplan över till den ryska sidan och ”staden” Anadyr. Incheckningen
gjordes i Bering Airs hangar med mekaniker höll på med underhåll av ett
plan, dock ej ett av våra.

Avgångshall, Bering Air

Dags att gå ombord

I och med att vi flög till Ryssland, passerade vi över datumlinjen, vilket
innebar att det som var torsdagen den 26 augusti kl 16.00, blev helt
plötsligt fredagen den 27, kl 12.00. Det dygnet får vi tillbaka på hemvägen.

Ursäkta, var är flygvärdinnan?

Nåväl, väl över på den ryska sidan, ser och känner man det sovjetiska arvet.

Det står en uniformsklädd mottagningskommitté på landningsbanan. Vi blir
tillsagda att absolut inte fotografera här, då tar de kameran direkt.

Inpasseringskontrollen är en parodi, men inte fasen vågar man skratta. Vi
får fylla i papper, väga allt bagage, köra detta genom röntgenapparat och
sedan gå igenom någon slags båge, liknande dem på flygplatser. Jag tror den
var fejk. Sedan skulle man stå i en sluss medan en kontrollant tittade en
stint i ögonen och jobbade hårt med passet och en massa papper.

Anadyrs flygplats är väl inte världens mest upplyftande ställe, men

förvånansvärt välfylld. I ankomst- och avgångshallen vimlade det av
människor med typiskt ryskt och lite barskt utseende. Männen såg minst sagt
råbarkade ut. Vi fick vänta ganska länge på att alla kom igenom
passkontrollen, så vi som kom igenom först, kunde utforska omgivningen lite
grand.

Min hyttkamrat Pär visade sig vara en skönt galen göteborgare som är mer
fotogalen än jag, men på ett annat sätt. Jag föll direkt för hans sätt att
fånga människor på bild. Han tar så många bilder och av alla, att de flesta
slappnar av. Kul!

Det sovjetiska arvet

Till slut hade alla blivit färdiga och vi fick en kamikazetur med skåpbil
till en strand där gummibåtar väntade och körde oss ut till Spirit of
Enderby, vårt hem under ca två veckor.

Stefan förbereder zodiakturen till fartyget

Gästerna på resan är en brokig samling. Huvudarrangören är nya zeeländsk,
därför är många från Australien och Nya Zeeland. Några amerikaner, en
holländare och så en grupp på 10-12 svenskar. Totalt är vi 46 gäster.
Medelålder är sannolikt en bra bit över 60 år. Pär känns som en yngling med
sina 64 år. Stefan från Stockholm är rena skolpojken på 49, Ulla och Lisbet
runt 60 känns som småflickor. Varför skriver jag så? Jo, några av
resenärerna från ”Down under” är baske mig över 80 och har mycket
svårt att röra sig. Det är en gåta hur de kunde få sina medicinska status
godkänd. Inte så att jag missunnar dem en äventyrsresa, men detta är inte
rätt för dem.

Första dygnet på fartyget har det gungat lite, och sjösjukan grasserar bland
större delen av gästerna. Lisbet i hytten bredvid har legat hela dagen, Ulla
klarar sig, Pär tog ett piller och klarar sig fint. Ulla var vänlig nog och
gav mig ett plåster som verkar fungera bra för mig. Det känns i magen, men
det går bra.

Expeditionsplanen är flexibel och morgondagen verkar bjuda på rysk
landstigning och förhoppningsvis möte med gråvalar.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s