4-5 september – Adjö, Wrangel

5 09 2010

Vi har just ätit sen söndagsfrukost, idag är en transportsträcka söderut. Vi
har lämnat Wrangelön bakom oss efter fyra dagars utforskande. Igår ankrade
fartyget utanför Herald Island, som är en mindre ö väster om Wrangelön.

"Välkommen till Mordor" - Herald island strax väster om Wrangels ö är ingen människovänlig plats.

"Välkommen till Mordor" - Herald island strax väster om Wrangels ö är ingen människovänlig plats.

Herald Island är också en del av naturreservatet med ännu striktare
tillträdesregler. Med oss var isbjörnsforskaren Nikita Ovsyanikov som
möjliggjorde en kortare landstigning. Ön är obebodd och har ett rikt
fågelliv med lunnefåglar, flera olika sorters grisslor, simsnäppor, men är
även en viktig övervintringsplats för isbjörnshonor som ska föda ungar. De
har redan börjat samlas kring ön som också är en del av ”isbjörnarnas
barnkammare”. Nu väntar de på att snön ska falla så att de kan gräva en håla
att övervintra i. Vi passerade en liten smal strandremsa omgivna av höga
klippor. 1914 frös ett expeditionsfartyg, Khaluk, fast i isen, och fyra
besättningsmän tog sig iland på just denna strandremsa. Deras kroppar
hittades tio år senare. Ingen vet vad som hände, men man hittade vapen,
patroner och konserver i sanden. Igår vilade två isbjörnar på stranden,
kanske överraskades männen i sina tält av en förfader/moder till just de två
som nyfiket studerade oss. I en grottöppning strax intill låg ett femtiotal
valrossar i traditionell valrosshög. Enligt Aleks Terauds, en av guiderna,
skulle en isbjörn bli krossad om den försökte sig på att ge sig på
valrossarna. De väger runt ett ton och deras hud är fem till sju centimeter
tjock. Dessutom har de två långa betar som de kan använda som försvar.
Isbjörnar jagar i undantagsfall valrossar, det är främst kalvarna som är
byte.

Havet värms upp under den korta sommaren, och med den kallare luft som
kommer in, blir det ofta dimma. Det har heller inte blåst mycket, vilket
skulle ha skingrat dimman. Det är lite spöklikt att åka i en gummibåt långt
från bebodda platser utan att se vad som omger oss. Öarna blir synliga först
när vi kommer nära. Vi är glada att alla förare har gps:er och inte behöver
förlita sig på äldre tiders navigationshjälpmedel.

Vi hörde igår att det varit en jordbävning i Nya Zeeland, nära Christchurch.
Expeditionsledaren Rodney har sitt kontor där och berättade att kontoret är
utan ström, att förödelsen verkar vara omfattande, men att människor verkar
ha klarat sig. Ni vet säkert mer än vi. Eftersom ett flertal av resenärerna
är Nya Zeeländare och australiensare, är det självklart ett samtalsämne
ombord.

Livet ombord är annars väldigt lättsamt med glada, vetgiriga, äventyrslystna
och trevliga människor. Det är intressant att se hur mönster i beteenden
växte fram redan efter ett par dagar. Många sitter till exempel alltid på
samma plats i matsalen. Det blir nästan komiskt. Pär och jag försöker
variera oss och inte fastna med samma personer hela tiden, men även vi umgås
mest med en delmängd av passagerarna.

Under sen eftermiddag kom vi fram till Cape Vankarem, ett vanligt tillhåll
för valrossar. Guiderna rekade först lite med zodiakerna, sedan fick vi åka
iväg i två omgångar. Vi fick stränga order om att inte störa djuren genom
hastiga rörelser, att ställa sig upp. Vi fick absolut inte prata. Genom den
täta dimman kröp vi fram till den udde där valrossarna befann sig. De rör
sig i grunda vatten nära land, eller helst från isflak. Den huvudsakliga
födan är musslor och dylikt. De är egentligen ganska nyfikna, men på grund
av (tjuv)jakt, har de blivit försiktiga. Strategin vid ett lyckat
valrossmöte i vattnet, är att glida fram och sedan ankra upp gummibåtarna.
Med avstängda motorer låg vi sedan och guppade. Valrossarna kom sedan allt
närmare och närmare tills de befann sig på fem-tio meters avstånd. De
frustade och blåste ut luft och gav oss ett minne för livet.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

6 09 2010
2:an

”This tread is worthless without pictures”…
😉

9 09 2010
Arne

Problemet är ju att vi inte har kunnat skicka annat än textmeddelanden från båten. Men jag ska naturligtvis komplettera med bilder så att storebror blir glad 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s