Sjöelefanter

1 02 2014
Unga sjöelefanter som mäter sina krafter mot varandra. Det är imponerande hur de kan lyfta så stor del av främre delen av kroppen, och samtidigt lyfta stjärtfenorna. Kan denna syn vara ursprunget till sagorna om sjöjugfruerna?

Unga sjöelefanter som mäter sina krafter mot varandra. Det är imponerande hur de kan lyfta så stor del av främre delen av kroppen, och samtidigt lyfta stjärtfenorna. Kan denna syn vara ursprunget till sagorna om sjöjungfrun?

Sjöelefanter kallas även elefantsäl. Namnet kommer från hannarnas snabelliknande nos som kan blåsas upp. Det finns nordliga och sydliga sjöelefanter. Den nordliga lever längs nordamerikas västkust och är något mindre än de sydliga vi såg. Sjöelefanter är stora, mycket större än sjölejon. Hannarna är dessutom avsevärt större än honorna. Hannarna kan väga upp mot 4 ton och är de största nu landlevande rovdjuren (däggdjur). Kaskelotten är tio gånger så stor, men lever enbart i havet. Vi kunde komma de stora öronlösa sälarna nära, utan att störa. Det var tydligt att djuren i området inte har varit utsatt för jakt i någon större omfattning. De blev inte skrämda av vår närvaro. Djur har oftast en komfortzon, kommer man innanför den backar de eller i värsta fall går till attack. Vi rörde oss lugnt och sakta på behörigt avstånd.

Unga slagskämpar

Unga slagskämpar

Sjöelefanthona

Sjöelefanthona

Tack vare teleobjektiv gick det att ta närbilder ändå. Jag visste redan innan resan att de är förvånansvärt snabba på land, och de kan resa upp främre delen av kroppen på ett imponerande sätt. Det är djur som inger respekt. Försiktiga rörelser och att hela tiden se hur djuren reagerar är nyckeln till ett lyckat besök.

Det ser våldsamt ut, men det verkade också som ett sätt att kommunicera.

Det ser våldsamt ut, men det verkade också som ett sätt att kommunicera.

Sjöelefanter har ögon som påminner om djuphavsfiskar och kan gå ner till 1500 meters djup för att fånga bytesdjur.

Ärrad hanne

Ärrad sjöelefanthanne som försvarar sin position

Den stora alfahannen jobbar sannolikt mycket med att hävda sin ställning, att döma av alla sår och ärr. Annars verkade de inte ha ett alltför stressigt liv. De lät och brölade, smågruffades och stångades, beteendet påminde om valrossarnas. Hannarna kan inte med den bästa vilja sägas vara söta, men honorna hade stora, mörka ögon att förlora sig i.

Oemotståndliga ögon

Oemotståndliga ögon

Landskapet var förtrollande vackert på ett kargt och långsamväxande sätt. De vindpinade små träden påminde på avstånd om enar, men var i själva verket lövträd med små blad. Ungefär som lingonris. På stränderna hade ganska mycket drivved flutit iland, precis som på Svalbard och i östra Ryssland och på Wrangels ö.

Drivved med stenar

Drivved med stenar

Karg lövskog som växte på branta sluttningar

Karg lövskog som växte på de branta sluttningarna