Brusigt

4 11 2011

Alaskas brunbjörnar äter upp sig inför vintervilan på feta laxar som leker i sina födelsevatten. De jagar längs med stränderna och laxarna är ganska lättfångade. Den här honan skakar vattnet ur pälsen – fotografen i båten tackar och tar emot.

Brusigt





Öppen planlösning

7 02 2011

Det sjätte bidraget till Årets Bild 2011 är tagen i Alaska. Det var i slutet av augusti som min nyvunne reskamrat Stefan och jag hängde med på en tur till Lake Clark National park. Vilken otrolig natur! Orört, höga berg och en helt fantastisk dag. Vi fick se mängder av lax leka i en fjällsjö, björnar och måsar som smörjde kråset av överflödet, kungsfiskare och häckande vithövdade havsörnar. Det blev mängder av bilder och ett drygt, men glädjefullt arbete att gå igenom bildskörden. Bilden jag valde, sammanfattar mycket av miljön och dagen; en björn som kastar sig ut i vattnet för att fånga lax i ett vidunderligt landskap.

Öppen planlösning

Öppen planlösning

Bilden tycker jag är en naturbild i flera avseenden, i och med att den kombinerar landskap, djur och djurs beteende. Detta skulle kunna vara bilden juryn fallit för, men säker kan man inte vara.





Wrangelön – med lite perspektiv

3 10 2010

Isbjörn på 60 meters avstånd, Wrangelön

Det har gått en tid sedan vi kom hem från resan till Wrangelön, det är många intryck som ska smältas. Alaskabjörnarna, första mötet med Ryssland och ödsligheten går ihop med dimman vi mötte under delar av resan. Isbjörnsmötet på Wrangelön är ett minne för livet, som jag inte riktigt fattat än. Mötet med alla spännande medresenärer från när och fjärran, besättningen och tjuktjerna i Uelen. Resan växer för var dag som går.

Mindre än en vecka efter hemkomsten mötte jag Stefan, Torkel och Gullbritt från resan, när PolarQuest ordnade en Arktiskväll på Polstjärnan i Stockholm. Malin var ju där som värd, vi fick alla ett kärt återseende. Olle Carlsson höll ett spännande föredrag om Svalbard och nordost-Grönland. Olle visade sin gedigna erfarenhet, kryddad med fina bilder. Vi kunde t o m med skymta Emil och en viss herr Bivrin från Svalbardsresan 2009. Svalbard är ett fascinerande landskap, jag hoppas komma dit snart igen – helst med sommarsolen vandrande över himlen dygnet runt. Därefter höll Tom Arnbom ett föredrag om regionen vi just varit i. Han visade spännande bilder och berättade om möten och upplevelser. Efter Toms timme framgick det än mer tydligt att resan vi just kommit hem från var mycket exklusiv. Exklusiv i ordets rätta betydelse, väldigt få människor har varit där.

Risken är också överhängande att miljön snabbt kommer förändras i Arktis. Nikita, isbjörnsforskaren med över trettio år på Wrangelön, förklarade för oss att snön och vintern kommer ca en månad senare idag. Förändringen är naturligtvis subtil och märks inte från år till år, men över tiden blir tecknen allt tydligare.

Isen i Arktis (och Antarktis) består av två olika sorters isar, glaciäris och havsis. Glaciäris är snö som pressats hårt under lång tid. Det är alltså sötvatten i glaciäris. När bitar av glaciärer bryts loss heter det att glaciären kalvar. Isberg är i princip alltid is från glaciärer. Havsis är fruset hav. Delar av havsisen smälter varje år, och kallas för ettårsis. I Arktis märker man att flerårsisen minskar, vilket ökar skillnaden mellan vinter- och sommarisen. Is reflekterar solens strålning, medan öppet hav är mörkt och absorberar värme. Det riskerar att bli en ond cirkel som på relativt kort tid kan förändra klimatet i Arktis på ett dramatiskt sätt.

Förändringarna har sannolikt redan börjat visa sig. Som med det mesta är det svårt att med säkerhet veta förrän i efterhand. Jag har tittat på lite temperaturuppgifter från platser i Arktis eller i dess närhet.

Wrangelön:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=222219820000&data_set=1&num_neighbors=1

Uelen, vid Berings sund:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=222253990002&data_set=1&num_neighbors=1

Svalbard:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=634010080002&data_set=1&num_neighbors=1

Björnöya:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=634010280003&data_set=1&num_neighbors=1

Jan Mayen:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=634010010003&data_set=1&num_neighbors=1

Nord Ads:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=431043120000&data_set=1&num_neighbors=1

Eureka:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=403719170006&data_set=1&num_neighbors=1

Gmo Im.E.T:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=222200460003&data_set=1&num_neighbors=1

Inuvik, N.W.T:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=403719570006&data_set=1&num_neighbors=1

Resolute N.W:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=403719240006&data_set=1&num_neighbors=1

Barrow, Alaskas nordligaste ort:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=425700260000&data_set=1&num_neighbors=1

Kurvor som talar ett tydligt språk. Jag har valt platser som ligger långt norrut, eftersom uppvärmningen är störst ju längre norrut man kommer. Människor som lever i de arktiska områdena vittnar om dramatiska förändringar i deras miljö.

Ingen kan med säkerhet veta vad förändringarna beror på, de kanske till och med är naturliga och en del av cykliska klimatsvängningar. Men tänk om det inte är så! Tänk om vi människor påverkar klimatet genom en rad olika företeelser. Det är min övertygelse att förbränning av fossilt bränsle, svedjebruk, utfiskning av haven, skogsavverkning och miljöförstöring, tillsammans mycket väl kan förändra klimatet. Därför borde vi försöka förändra vårt beteende i vardagen. Bryta mönster och kanske till och med leva lite bättre. Små förändringar som vi gör var och en kan verka futtiga, men tillsammans kan det faktiskt göra skillnad. Tänk på vad en enda liten mygga kan göra i ett hus en sommarnatt!





25 augusti – Bonusbjörnar i Lake Clark National park

26 08 2010

På planet till USA och Anchorage hade jag förmånen att sitta bredvid Stefan, som var i Alaska förra året. Han hade letat upp en spännande tur till Lake Clark National Park, något som skulle passa perfekt under vår uppsamlingsdag i Anchorage. När vi hade landat i Chicago, ringde jag till arrangören som kunde ordna en plats!

Det blev en helt fantastisk upplevelse! Vi blev hämtade tidigt på morgonen och från världens mest trafikerade amfibieflygplats flög vi upp till en sagolikt vacker plats – Lake Clark. Under dagen åkte vi sedan runt i sjön och kunde se björnar komma ner till sjön för att fånga laxar som fanns i mängder. En sportfiskare skulle gråta av lycka. Vädret var strålande, människorna vänliga och lugnet överväldigande. Ett ställe att bevara i hjärtat.