”Björnen Herko och Vargflicka”

8 06 2012
Naturens källa

Naturens källa

Igår kväll fastnade jag av en slump framför Bosse Kristianssons film ”Björnen Herko och Vargflicka”. För den som är nyfiken på björnar, vargar och järvar vid finsk-ryska gränsen hos Lassis Rautiainen, rekommenderas filmen varmt. Jag har varit hos Lassis vid ett flertal tillfällen och haft många minnesvärda möten. Det var vid sjön som jag fångade bilden med den drickande björnen, ”Naturens källa”. En bild som vann tredje pris i naturklassen i Årets Bild 2011. Jag hade också turen att få se Vargflicka, och även få några bilder på henne på lite avstånd.

Lassis gömslen är enkla men välskötta och genomtänkta för fotografer. Det är en upplevelse utöver det vanliga att se och framför allt höra björnar på nära håll. Ljudet i filmen var som att sitta i gömslet igen; korparnas olika komplexa läten, björnarna som låter som kor i målbrottet och klafsandet över myren. De ljuden gav känslan av att sitta där och speja ut över landskapet, i hopp om att få uppleva något spännande.

Filmen visas i svt2 fredag 8/6 kl 15:40, men även vid senare tillfällen. Jag såg den torsdag kväll och njöt av naturkänslan. Den går naturligtvis inte att jämföra med BBC:s påkostade produktioner, men var sevärd och rekommenderas varmt ändå.

Annonser




Glad och stolt

18 03 2011
Naturens källa

Naturens källa

”Tredje pris går till Arne Bivrin, frilans!”

Prisutdelningen i Värmekyrkan, en tom industrilokal i Norrköpings moderniserade industrilandskap, var något nytt för mig. Gräddan av Sveriges pressfotografer var samlad, och ingen visste något mer att var och en var nominerad. Hela lokalen vibrerade av spänning. Jag bara njöt, jag hade ju inget att förlora. Bara att bli nominerad var stort. Men visst pirrade det ordentligt i magen.

Så blev det dags för Årets naturbild. Tre bilder visas på den stora filmduken och vi fick gå upp på scenen. Det var Ingalill Joelsson med sina fina ugglebild som fick andra pris, och Axel Öbergs pappa (?) tog emot förstapriset för en mäktig bild på Eyjafjallajökulls utbrott.

Först då bilderna visades på storbildsskärmen blev klart vilken bild som hade vunnit, Naturens källa föll juryn i smaken. Glad och stolt, det är en bild jag gillar väldigt mycket.





Spänd väntan – ny hemsida

18 03 2011
Juryns val?

Juryns val?

Nu är det inte långt kvar. Idag klockan 16.00 får vi reda på vem som får vilket pris i Årets Bild 2011. Det är klart att det är lite pirrigt. Samtidigt känns det som en vinst hur som helst. Det ska bli väldigt roligt.

Samtidigt har jag jobbat med att ta fram en ny hemsida. Den ska vara mer inriktad på att visa bilder. Besök den gärna och titta bland bilderna. Adressen är: http://arnebivrin.se





Övergivet

9 02 2011

Det sista bidraget till tävlingen Årets Bild 2011 är tagen den första september 2010 på Wrangels ö. På ön bedrivs forskning kring bland annat isbjörnar och fjälluggla. Det finns även en väderstation som används året om. En gång hyste forskarbyn Ushakovskoye 200 personer – det fanns till och med en skola där. Idag är nästan allt övergivet. Under vintern bor tre eller fyra personer i forskarbyn, under sommaren kommer fler dit för att jobba med forskningsprojekt. Ön är skyddad och tillstånd krävs för att gå i land.

I den karga miljön och det hårda klimatet har det varit nödvändigt för de som befunnit sig på ön att klara sig själva. Bränsle till fordon och uppvärmning har kommit vid kanske ett par tillfällen per år – ön ligger inte vid någon allfarväg precis. Tyvärr har man inte tänkt på att ta med sig tomma bränslefat därifrån. Därför ser det ut så här vid Doubtful, på öns sydkust:

Övergivet

Övergivet

Detta är en soptipp, ett minnesmärke över den moderna människans påverkan långt ute i vildmarken. Samtidigt är det vackert. Bilden berättar en historia om en avlägsen vildmark och människans närvaro. En utvald bild? Det får vi se i mars.





På solsemester

8 02 2011

Nu återstår två bilder av de åtta jag skickade in till Årets Bild 2011. De två bilderna har jag inte visat på nätet tidigare. Båda är från Wrangels ö, tagna under min resa dit augusti-september 2010.

Platsen har namnet Doubtful, och är en grund bukt med en i stort sett övergiven forskningsstation. En gång var det en permanent bosättning för en grupp mäniskor knutna till den större forskningsbyn, en bit österut. Numera används den för enstaka övernattningar. Husen här utsätts för hårt slitage av klimatet och nyfikna isbjörnar. Björnarna visar prov på stor uppfinningsrikedom när de försöker ta sig in i husen. Isbjörnar har ett otroligt luktsinne, kanske det bästa av alla djur. Alla hus rymmer eller har hyst något ätbart, och det känner björnarna. Om en björn tar sig in i ett hus, river de sönder det mesta. Därför måste husens fönster och dörrar förseglas med skivor täckta av grova, utstickande spikar. Ändå räcker det inte alltid.

Mer om Wrangels ö och omgivningarna senare, nu till bilden. När vi går iland vid Doubtful efter en lång färd i gummibåtarna, strosar två isbjörnar runt bland husen. Nikolaj och ytterligare en ryss går och kör bort dem så att vi kan röra oss fritt. Det är inte så lite imponerande att se två unga män gå bort mot två isbjörnar endast utrustade med något som kan liknas vid båtshakar. Björnarna avviker lugnt som om de hade varit kor eller renar. Efter en stund ser vi dem strosa omkring på tundraslätten och beta gräs – precis som kossor!

Solen sjunker snabbt och strålarna når nätt och jämnt över bergsryggen borta i väster. Då ser jag en bild som visar isbjörnar på ett sätt jag aldrig sett. Snabbt upp med kameran, och:

På solsemester

På solsemester

I bildtexten till tävlingen skrev jag något om isbjörnarnas nya situation. Vilket kan se ut så här inom en inte alltför avlägsen framtid. Isbjörnar är fortfarande så nära släkt med brunbjörnar att de kan få ungar tillsammans. Biologiskt sett kan isbjörnar överleva på samma födobas som brunbjörnar. Problemet för de vita björnarna blir krocken med människan när/om deras habitat försvinner. De kommer äta tamdjur, vilket inte kommer tolereras av människorna. Däri ligger faran för isbjörnarna i framtiden – om polarisen fortsätter att försvinna. Då kommer de bli strandsatta längs Arktis kuster.

Är bilden en vinnare? Det beror på hur man tolkar bilden, och om man vill ge den en djupare innebörd.





Öppen planlösning

7 02 2011

Det sjätte bidraget till Årets Bild 2011 är tagen i Alaska. Det var i slutet av augusti som min nyvunne reskamrat Stefan och jag hängde med på en tur till Lake Clark National park. Vilken otrolig natur! Orört, höga berg och en helt fantastisk dag. Vi fick se mängder av lax leka i en fjällsjö, björnar och måsar som smörjde kråset av överflödet, kungsfiskare och häckande vithövdade havsörnar. Det blev mängder av bilder och ett drygt, men glädjefullt arbete att gå igenom bildskörden. Bilden jag valde, sammanfattar mycket av miljön och dagen; en björn som kastar sig ut i vattnet för att fånga lax i ett vidunderligt landskap.

Öppen planlösning

Öppen planlösning

Bilden tycker jag är en naturbild i flera avseenden, i och med att den kombinerar landskap, djur och djurs beteende. Detta skulle kunna vara bilden juryn fallit för, men säker kan man inte vara.





Naturens källa

6 02 2011

Vidare bland de bidrag jag skickade till Årets bild 2011. Detta är en nattbild från Finland. Klockan var nästan midnatt när björnen gick fram till den lilla sjöns strand och tog sig en slurk vatten. Bilden sammanfattar en del av det unika i Norden; det blå ljuset, vildmark, rent vatten och björn.

Naturens källa

Naturens källa

Brunbjörnar finns visserligen inte bara i Norden, men djuret lever i vårt medvetande på ett unikt sätt. Jag tror nästan alla svenska barn har en nalle, en mjuk vän att krama och känna sig trygg med. Sedan finns björnen med i den svenska vistraditionen, Mors lilla Olle känner nog de flesta till. Björnen sover berättar om att han inte är farlig – bara man är varlig.

En björn kan under speciella omständigheter utgöra en fara för människor, men normalt sett är det ett skyggt djur som kan samexistera med människor utan större problem. Jag undrar om inte den finske naturfotografen Lassi Rautiainen visar att vilda djur till och med kan vara ekonomiskt lönsamma.

Tänk på alla tyskar som är galna i älgar. Vilken turistmagnet skulle det inte vara att under kontrollerade former ordna gömslen för att beskåda varg, björn, järv och så vidare. Kombinerat med den vildmark som ännu finns i vårt land. Levande djur är mer värda än döda. Många är vi svenskar som tagit oss till Finland för att få komma nära och se vilda och skygga djur som björn, varg och järv. Därtill kommer också rovfåglar såsom havsörn, kungsörn, duvhök. I somras fick jag även se en gök, den hörs ofta, men är svår att få syn på.