Orkanvindar i Magellanssundet

20 01 2014
Orkanvindar

Orkanvindar

Efter en veckas rundturer med bil i södra Chile var det dags att  gå ombord på vårt fartyg M/N Forrest. Vi åkte söderut i minibussar i cirka en halvtimme till ankringsplatsen. På med flytvästar och ut till fartyget i gummibåtar, s k zodiaker. Fartyget visade sig vara litet och gemytligt, med kojer under däck, och en salong som fungerade både som matsal och ”kontor”. Ett fartyg fyllt med hängivna och entusiastiska fotografer, behöver utrymme för laddning av alla batterier, tömning av minneskort. Bildgenomgång är en viktig del, speciellt när den digitala tekniken gör et möjligt att ta nästan obegränsat med bilder.

Kryssningen började med att följa kusten åt sydväst för att runda den sydamerikanska kontinentens sydspets, Cabo Froward. Havet var lugnt och ganska stilla. Vi hade märkt att det alltid blåser i regionen, och nästan alltid från sydväst. Härligt tänkte vi, när havet var lugnt. Jag satte på ett sjösjukeplåster bakom örat ändå. Det skulle visa sig vara ett lyckodrag.

Vi hade knappt rundat sydspetsen förrän vi förstod varför havet hade varit så lugnt – vinden kom rakt emot oss från nordväst. Det var en ovanlig riktning, och tyvärr ffrån det håll som vi skulle åt. Det blev snabbt ordentlig sjögång med höga vågor. Några av oss resenärer blev mycket sjösjuka och stod bl a ute på däck längst bak. Jag kände ingenting och kunde ändå uppskatta demonstrationen av naturens krafter. Kaptenen körde säkert och det kändes aldrig farligt. Skeppskocken stack ut huvudet till oss i salongen och förklarade att han höll på att hacka morötter. En av oss fotografer pensionerades nyligen som sjökapten och han var inte orolig. Vi fick höra att det blåste 30 sekundmeter och t o m lite mer i byarna.

Väl framme vid vår första natthamn, kunde vi se både valar och pälssälar från båten. Området är i princip helt fritt från tecken på mänsklig närvaro. Inga andra båtar, inga hus, inga vägar eller ledningar. En fantastisk upplevelse helt enkelt.

Annonser




Trettio grader varmt i skuggan i Santiago

4 01 2014

Resan till Santiago var lång, men gick bra. Inflygningen över Anderna var magnifik! Vi anlände till ett trettiogradigt Santiago på fredagsmorgonen strax före kl 10. Då var klockan 14 hemma i Sverige. Hittills är vi sex personer som sammanstrålat på vägen och har hållit ihop under dagen. Vi övernattar på Hotel Espana i centrala Santiago. Ytterligare två killar hade bokat hotell vid flygplatsen.

Efter incheckning gick vi en kort runda på stan och intog en lunch på Bar Nacional. Alla valde på hotelportierens rekommendation Pastel del Choclo, en chilensk rätt. Gratinerad majspaj med kyckling, oliver, vindruvor och kokt ägg. Jättegott! Hotellsängen lockade därefter med en siesta, trettio timmars resa tär på krafterna.

Klockan sex på kvällen var det en betydligt piggare trupp som möttes i hotelllobbyn för en rundtur och middag. Massor av folk i rörelse och en stad med blandning av gammalt och nytt, stort och litet, fattigt och rikt. Shoppinggator i city som påmnner om andra storstäder. En hel del fattiga skoputsare, blomsterförsäljare mm. Annars en salig blandning av människor. Ingen talar engelska. Ingen av oss talar spanska.

Vi hittade en hygglig italiensk restaurant som bjöd på god mat till mycket överkomliga priser. På hemvägen såg vi en demonstration på avstånd. Det var tydligen kommunistpartiet som hade samlat ganska många människor. Polisen mötte upp med bland annat pansarfordon med vattenkanoner. Vi höll oss borta och gick åt motsatt håll. Det var aldrig farligt för oss.

Tidigt imorgon bitti bär det av mot huvudmålet, Eldslandet.