Kunglig profil

2 02 2011

Dags för bidrag två till tävlingen Årets Bild. De som hittat hit från Fotosidan kanske känner igen ”Kungens profil – inte bara på enkronan”. Bilden är liksom gårdagens bild på duvhöken tagen i ett vintrigt Västerbotten. I Conny Lundströms utmärkta gömsle på en myr med vidunderligt skön utsikt åt tre håll, lyckades jag efter mycket om och men fånga denna ståtliga revirörn precis som jag ville. Det är en kungsörnshanne som tog över reviret då företrädaren dödades av ett tåg för några år sedan. Denna är ringmärkt inte långt från platsen, och då bilden togs var den snart elva år gammal. Den styr i sitt rike tillsammans med sin drottning, en äldre hona som tidigare delade reviret med den äldre hannen.

Kungens profil - inte bara på enkronan

Kungens profil - inte bara på enkronan

Bilden blev väldigt bra! Perfekt profil med blicken riktad framåt, några kondensdroppar på näbben, blänk i ögat och solbelyst. Kan man önska sig mer? Skogen i bakgrunden blev naturligt mörk eftersom solens strålar inte nådde dit. Jag tycker bilden visar hur vacker naturens skapelser kan vara. Bilden står ut genom sitt omedelbara tilltal, renodlade uttryck och detaljrikedom. Den kan mycket väl vara den som nominerats. Den finns än så länge i endast ett utskrivet exemplar, på canvas i 70×70 cm.

Den som aldrig suttit i ett gömsle kanske undrar hur bilden kom till? Det ligger mycket arbete bakom, och nästan allt jobb har Conny Lundström gjort. Han har fotograferat örnar i över femton år, bland annat från ett gömsle uppe i trädkronorna! Han har byggt och slitit med detta och skapat förutsättningar för möjligheten att fånga dessa ståtliga fåglar på bild. Men några garantier kan aldrig ges. Trots matning är detta vilda djur som väljer själva.

Eftersom det är lättstörda fåglar måste man komma till gömslet i god tid innan solen går upp. Vi startade färden till gömslet kl fyra på morgonen. Efter en vandring i mörkret med pannlampa i tjugo minusgrader var vi framme och elda upp lite värme i pannan. Lite te och en macka – sedan börjar väntan på att naturen ska vakna. En dag är aldrig en annan lik. En dag utan örn dag är ändå en gåva, den uppmärksamme ser alltid något hända. Om örnen dyker upp sitter den ofta i en trädtopp en god bit bort. Den annonserar inte sin ankomst och kan sitta och vaksamt spana i timmar. För att sedan lätta och flyga bort – utan förvarning. Det gäller att vara alert och beredd men ändå vara mycket försiktig med utrustningen. När solen gått ner och det blivit mörkt blir det dags att packa ihop och vandra tillbaka efter en dags meditativ spänning så långt från Negativ stress man kan komma.