Utställning igen!

19 05 2012

Isbjörn på Svalbard

Äntligen har jag varit till Rimbo och hängt bilder på vårdcentralen! Jag fick en förfrågan om att förgylla lokalerna med naturbilder någon gång under våren, och till slut föll alla bitar på plats. Även denna gång blev det canvasbilder. Det ger inte den absolut krispigaste skärpan, men jag gillar känslan i materialet. Bilderna blir på något sätt varmare och mer levande.

Bilderna kommer hänga uppe ett tag, så om du ska bli sjuk, varför inte bli det i Rimbo?

Tack Lisbeth Wedin, som hjälpte mig att få bilderna på plats.

Annonser




På solsemester

8 02 2011

Nu återstår två bilder av de åtta jag skickade in till Årets Bild 2011. De två bilderna har jag inte visat på nätet tidigare. Båda är från Wrangels ö, tagna under min resa dit augusti-september 2010.

Platsen har namnet Doubtful, och är en grund bukt med en i stort sett övergiven forskningsstation. En gång var det en permanent bosättning för en grupp mäniskor knutna till den större forskningsbyn, en bit österut. Numera används den för enstaka övernattningar. Husen här utsätts för hårt slitage av klimatet och nyfikna isbjörnar. Björnarna visar prov på stor uppfinningsrikedom när de försöker ta sig in i husen. Isbjörnar har ett otroligt luktsinne, kanske det bästa av alla djur. Alla hus rymmer eller har hyst något ätbart, och det känner björnarna. Om en björn tar sig in i ett hus, river de sönder det mesta. Därför måste husens fönster och dörrar förseglas med skivor täckta av grova, utstickande spikar. Ändå räcker det inte alltid.

Mer om Wrangels ö och omgivningarna senare, nu till bilden. När vi går iland vid Doubtful efter en lång färd i gummibåtarna, strosar två isbjörnar runt bland husen. Nikolaj och ytterligare en ryss går och kör bort dem så att vi kan röra oss fritt. Det är inte så lite imponerande att se två unga män gå bort mot två isbjörnar endast utrustade med något som kan liknas vid båtshakar. Björnarna avviker lugnt som om de hade varit kor eller renar. Efter en stund ser vi dem strosa omkring på tundraslätten och beta gräs – precis som kossor!

Solen sjunker snabbt och strålarna når nätt och jämnt över bergsryggen borta i väster. Då ser jag en bild som visar isbjörnar på ett sätt jag aldrig sett. Snabbt upp med kameran, och:

På solsemester

På solsemester

I bildtexten till tävlingen skrev jag något om isbjörnarnas nya situation. Vilket kan se ut så här inom en inte alltför avlägsen framtid. Isbjörnar är fortfarande så nära släkt med brunbjörnar att de kan få ungar tillsammans. Biologiskt sett kan isbjörnar överleva på samma födobas som brunbjörnar. Problemet för de vita björnarna blir krocken med människan när/om deras habitat försvinner. De kommer äta tamdjur, vilket inte kommer tolereras av människorna. Däri ligger faran för isbjörnarna i framtiden – om polarisen fortsätter att försvinna. Då kommer de bli strandsatta längs Arktis kuster.

Är bilden en vinnare? Det beror på hur man tolkar bilden, och om man vill ge den en djupare innebörd.





Wrangelön – med lite perspektiv

3 10 2010

Isbjörn på 60 meters avstånd, Wrangelön

Det har gått en tid sedan vi kom hem från resan till Wrangelön, det är många intryck som ska smältas. Alaskabjörnarna, första mötet med Ryssland och ödsligheten går ihop med dimman vi mötte under delar av resan. Isbjörnsmötet på Wrangelön är ett minne för livet, som jag inte riktigt fattat än. Mötet med alla spännande medresenärer från när och fjärran, besättningen och tjuktjerna i Uelen. Resan växer för var dag som går.

Mindre än en vecka efter hemkomsten mötte jag Stefan, Torkel och Gullbritt från resan, när PolarQuest ordnade en Arktiskväll på Polstjärnan i Stockholm. Malin var ju där som värd, vi fick alla ett kärt återseende. Olle Carlsson höll ett spännande föredrag om Svalbard och nordost-Grönland. Olle visade sin gedigna erfarenhet, kryddad med fina bilder. Vi kunde t o m med skymta Emil och en viss herr Bivrin från Svalbardsresan 2009. Svalbard är ett fascinerande landskap, jag hoppas komma dit snart igen – helst med sommarsolen vandrande över himlen dygnet runt. Därefter höll Tom Arnbom ett föredrag om regionen vi just varit i. Han visade spännande bilder och berättade om möten och upplevelser. Efter Toms timme framgick det än mer tydligt att resan vi just kommit hem från var mycket exklusiv. Exklusiv i ordets rätta betydelse, väldigt få människor har varit där.

Risken är också överhängande att miljön snabbt kommer förändras i Arktis. Nikita, isbjörnsforskaren med över trettio år på Wrangelön, förklarade för oss att snön och vintern kommer ca en månad senare idag. Förändringen är naturligtvis subtil och märks inte från år till år, men över tiden blir tecknen allt tydligare.

Isen i Arktis (och Antarktis) består av två olika sorters isar, glaciäris och havsis. Glaciäris är snö som pressats hårt under lång tid. Det är alltså sötvatten i glaciäris. När bitar av glaciärer bryts loss heter det att glaciären kalvar. Isberg är i princip alltid is från glaciärer. Havsis är fruset hav. Delar av havsisen smälter varje år, och kallas för ettårsis. I Arktis märker man att flerårsisen minskar, vilket ökar skillnaden mellan vinter- och sommarisen. Is reflekterar solens strålning, medan öppet hav är mörkt och absorberar värme. Det riskerar att bli en ond cirkel som på relativt kort tid kan förändra klimatet i Arktis på ett dramatiskt sätt.

Förändringarna har sannolikt redan börjat visa sig. Som med det mesta är det svårt att med säkerhet veta förrän i efterhand. Jag har tittat på lite temperaturuppgifter från platser i Arktis eller i dess närhet.

Wrangelön:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=222219820000&data_set=1&num_neighbors=1

Uelen, vid Berings sund:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=222253990002&data_set=1&num_neighbors=1

Svalbard:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=634010080002&data_set=1&num_neighbors=1

Björnöya:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=634010280003&data_set=1&num_neighbors=1

Jan Mayen:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=634010010003&data_set=1&num_neighbors=1

Nord Ads:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=431043120000&data_set=1&num_neighbors=1

Eureka:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=403719170006&data_set=1&num_neighbors=1

Gmo Im.E.T:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=222200460003&data_set=1&num_neighbors=1

Inuvik, N.W.T:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=403719570006&data_set=1&num_neighbors=1

Resolute N.W:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=403719240006&data_set=1&num_neighbors=1

Barrow, Alaskas nordligaste ort:
http://data.giss.nasa.gov/cgi-bin/gistemp/gistemp_station.py?id=425700260000&data_set=1&num_neighbors=1

Kurvor som talar ett tydligt språk. Jag har valt platser som ligger långt norrut, eftersom uppvärmningen är störst ju längre norrut man kommer. Människor som lever i de arktiska områdena vittnar om dramatiska förändringar i deras miljö.

Ingen kan med säkerhet veta vad förändringarna beror på, de kanske till och med är naturliga och en del av cykliska klimatsvängningar. Men tänk om det inte är så! Tänk om vi människor påverkar klimatet genom en rad olika företeelser. Det är min övertygelse att förbränning av fossilt bränsle, svedjebruk, utfiskning av haven, skogsavverkning och miljöförstöring, tillsammans mycket väl kan förändra klimatet. Därför borde vi försöka förändra vårt beteende i vardagen. Bryta mönster och kanske till och med leva lite bättre. Små förändringar som vi gör var och en kan verka futtiga, men tillsammans kan det faktiskt göra skillnad. Tänk på vad en enda liten mygga kan göra i ett hus en sommarnatt!