Albatrosser

31 01 2014
Albatrossmiljö

En hänförande miljö som de svartbrynade albatrosserna seglade omkring i. Kan du se fågeln?

Albatrosser är stora fåglar med stora vingspann. De seglar med vindarna över enorma områden och lever mycket länge. Deras livslängd påminner om människornas. Häckningarna görs oftast på samma plats och med samma partner. De spelar och uppvaktar varande med ett vackert och rörande fäktande med näbbarna. Första ägget läggs när de är över 10 år, och de lägger endast ett ägg åt gången. Häckningen tar många gånger över ett år i anspråk. Reproduktionscykeln blir lång. Av 21 albatrossarter, är 19 utrotningshotade. Tyvärr är långlinefisket i havet kring södra sydamerika ett allvarligt hot mot alla albatrosser.

Vem är du?

Vem är du?

De svartbrynade albatrosserna ser ut som om de har ögonskugga! Det är en fågel med ett vingspann på drygt två meter, ungefär som en knölsvan. De kan bli över 70 år om de inte dukar under i förtid. Den svartbrynade albatrossen lägger sitt första ägg först när den blivit omkring tio år.

Svartbrynade albatrosser uppvaktar varandra med ett fantastiskt spel med näbbarna

Svartbrynade albatrosser uppvaktar varandra med ett fantastiskt spel med näbbarna

Vi kunde komma nära kolonin, där vi rörde oss försiktigt. Albatrosserna är inte lättstörda och brydde sig inte om vår närvaro. Trots det gäller det att vara där på deras villkor och inte tränga sig på. Satt man helt stilla, kunde de landa alldeles intill. Deras uppvaktning var oerhört fascinerande och jag kunde ha suttit hur länge som helst och betraktat deras dans där de fäktades och pussades med näbbarna.

Puss!

Puss!

När uppvaktningen verkade klar, var det rörande att se hur de med näbbarna började putsa varandra med millimeterprecision. Men det var långt ifrån alla uppvaktningar som slutade lyckligt, oftast flög den ena parten bort efter en stund.

Näbbspelet klart och parterna har accepterat varandra. Se hur den vänstra njuter att bli putsad.

Näbbspelet klart och parterna har accepterat varandra. Se hur den vänstra njuter att bli putsad.

Under resan hade vi förmånen att sikta  vandringsalbatrosser vid några tillfällen. Det är världens största flygande fågel med ett vingspann på i snitt 3,1 meter. Exemplar med 3,7 meter mellan vingspetsarna har uppmätts, och okontrollerade uppgifter om fåglar med över fyra, ja även över fem, meter har rapporterats. En del har trott att albatrosser kan sova i luften, men det stämmer inte. Däremot kan de låsa vingarna i utfällt läge och flyga med väldigt liten ansträngning. En vandringsalbatross kan bli över 50 år gammal, en del talar om 80 år som möjligt.

Vandringsalbatross i Magellansundet

Vandringsalbatross i Magellansundet

Annonser




Knölvalar och pälssälar

24 01 2014
Dykande knölval

Dykande knölval

Vi hade redan siktat knölvalar från båten, och den här dagen hade vi möjlighet att ta zodiakerna ut och leta efter de stora däggdjuren. Ganska snabbt hittade vi två knölvalar som långsamt cirklade runt en liten fjärd. Vi kunde se dem komma upp till ytan med en hög vattenstråle. De var uppe till ytan en till två minuter, sedan dök de. Med en kraftig böj på ryggen försvann de rakt ner i djupet. På ytan kunde vi se vatten strömma uppåt i flera minuter efter deras kraftiga stjärtfenor under deras väg nedåt. Efter fem minuters spanande dök de upp någon helt annanstans. Ibland var det inom räckhåll för vår gummibåt, men många gånger var det flera hundra meter bort. Det blev många försök att få bilder av framför allt när stjärtfenan försvinner ner i vattnet. Det var en fantastisk upplevelse att komma de enorma djuren så nära. Två valar som cirklade runt i stora, långsamma rörelser i harmonisk samklang. Deras synkrona rörelser var nästan som en långsam dans.

Pälssäl som mumsar på fisk

Pälssäl som mumsar på fisk

Hela tiden simmade pälssälar runt oss. De visade en försiktig nyfikenhet. Upp med huvudet och precis när vi lyckats hitta dem i sökaren, snurrade de runt och försvann under ytan. De följde valarna som uppenbarligen tryckte upp fisk till ytan, labbar och trutar samlades också för att kalasa. Jag såg pälssälarna ligga vid ytan med enbart huvudet ovanför, samtidigt som de höll något mellan framfenorna, sannolikt höll de en fisk som de mumsade i sig. Pälssälarna är ganska lika sjölejonen, men har en spetsigare nos, och rör sig på ett annat sätt i vattnet.

Fartygets kock hälsar oss välkomna tillbaka

Fartygets kock hälsar oss välkomna tillbaka

Efter en dag ute i gummibåtarna, gick vi ombord på Forrest igen, glada och hungriga. Kocken hade som alla andra kvällar, lagat god mat i stora portioner.

Efter maten satt vi kvar i salongen och pratade och gick igenom dagens bildskörd. Trots att vi alla varit på samma ställe blev bilderna förvånansvärt olika. Vi tänker och fotograferar olika, men alla har tagit imponerande bra bilder.





Lamor, skunkar och pumor i Torres del Paine

10 01 2014

En liten rapport från ett trebäddsrum i Puerto Natales, inkörsporten till nationalparken Torres del Paine. Vi har nätkontakt just nu, så jag passar på.

De första dagarnas fotografering var i gömsle och det har jag just skrivit om. Våra senaste två-tre dagar har vi tillbringat i bergsområdet Torres del Paine. Parken är mest känd för tre kilometerhöga pelarklippor som reser sig upp ur bergsmassivet. Där är sommar just nu och det var ljumma vindar som mött oss när vi anlände. Två morgnar gick vi upp halv fem för att kunna fånga solens första strålar på tornen, men det var tyvärr för dimmigt båda gångerrna. Men plötsligt händer det!

Vi åkte runt för att hitta andra fotoobjekt, bland annat det lamaliknande djuret guanaco, och stötte vi på en grupp pumor som drog sig tillbaka efter nattens jakt. Under en kort minut kunde vi följa dem på ganska nära håll när de drog sig tillbaka uppför bergssluttningen. Rose-Marie, en av resenärerna och stor kattvän, grät av glädje då vi såg dem. Efter lite förfrågningar har vi förstått att det är mycket ovanligt att se pumor här. De finns här, men visar sig inte.

Området är mycket sevärt, och jag skulle gärna åka tillbaka.